Dagens Nyheter – 21 september 1868, sida 2

vård, hvilken de slogo i stycken. Den öfvergifna kyrkan är nu nära att falla i ruiner. Hvad har väl blifvit af offrets hjerta, som förmodligen förvarades i ett dyrbart guldeller silfverskrin? Måhända det blifvit såldt för en ringa penning, och kanske har fruktan eller vördnad föranledt dess nedgräfvande, så att nu detta arma hjerta hvilar under någon kojas golf eller uti någ n trädgård djapt nere i mullen, utan att kojans eller trädgårdens pye egare vet deraf. Vid tiden för vår berättelse var det gamla slottet befästadt och på en gång dystrare och beqvämare än nu för tiden; men man visste då att ställa så trefligt till åt sig som möjligt. Genom Lonise Borgias giftermål hade MotteSeuilly öfvergått till den Tremouilleska familjen, med hvilken herr de Beuyre var beslägtad på mödernet. Han var en rättfram och gammaldags riddersman, som ej drog i betänkande att säga rent ut hvad han tänkte. Hans enda dotter, Lauriane, hade vid tolf års ålder blifvit gift med sin kusin Helyon de Beuvre, som då var sexton år gammal Man hade hållit de bägge barnen aflägsnade från hvarandra, hvilket desto lättare gick för sig som provinsen befavn sig uti en politisk spänning; och naturiigtvis ansågo sig herrarnpe de Beuvre icke kunna undgå att deltaga uti de pågående agitationerna. Samma dag, då bröllopet firats på Motte-Seuilly, lemnade de slottet, för att skynda till hertiginnans af Nevers bistånd, hvilken hade förklarat sig för prinsen af Cond6 och nu utaf herr de Montigny hölls innesluten genom belägring i sin egen stad. (Forts.)