Pyreneerna begagna, var hon icke heller af europeisk race. Det mest förvånande var att, fastän hona väl förstått Sciarras afsigt, då han tillgrep pistolen, och oaktadt, som man vet, tiggare och kringstrykande personer i allmänhet äro skygga, gick hon dock djerft bredvid honom; derunder sökte hon ej på något sätt besvära honom, och hennes min var icke alls hotande; men hon betraktade horom fortfarande lika uppmärksamt. DAlvimar fann emellertid hennes beteende i högsta grad oförskämdt, och icke hade det behöfts mycket för att han skulle lockats till att förgå sig. i Wilhelm gaf akt på honom, och fruktande någon ledsam affär samt att han skulle bli nödsakad att taga den högdragne adelsmannens parti mot packet, som ju icke bade något ondt i sinnet, red han fram mellan Sciarra och qvinnan, gjorde tecken åt denna att stanna och tilltalade henne sålunda: — Skulle ni behaga säga oss, ljunghedarnes drottning, om det är för att vanhedra eller ära 0;3, som ni följer oss på detta sätt, och om vi böra uppfatta denna ceremoni såsom ett bevis på välvilja eller agg? Det egyptiska fruntimret skakade hufvudet och vinkade åt den yngling, som hindrat gossen från att kasta en sten på VAlvimar. Denne närmade sig, och i en lismande ton, men på samma gång med hånfull min, yttrade han på franska utan den minsta brytning: — Mercedes — härvid pekade han på den tysta qvinnan — förstår icke det språk ers nåd talar. Det är jag som svarar för dem bland de våra, hvilka ej kunna uttrycka sig. —Godt, sade Wilhelm, jag förstår, du är sällskapets orator. Hara heter du, min sturske erre