— Pilen, om ni icke har något deremot. Jag har den äran att vara född fransman, i den stad, hvars namn jag bär. — Hedern är på Frankrikes sida, naturligtvist Men säg nu, herr Pilen, till dina kamrater att de låta oss fara i fred. Jag har gifvit er så mycket ni gerna kunna fordra af en person, stadd på resa, och ni böra verkligen icke visa er tacksamhet genom att låta oss insupa det dam, ni uppdrifva. Farväl, lemnen oss nu, eller om ni ha någon vidare begäran att framställa till oss, så gören det genast; ty vi ha brådtom. Pilen öfversatte hastigt Wilhelms ord för den, han kallat Mercedes, och som tycktes vara föremål för de öfriga3 synnerliga aktning. Hon svarade några ord på spanska, och Pilen återtog, vändande sig till h-rr dVArs: — Denna goda flicka anhåller ödmjukt att få veta de höga herrarnes namn, på det hon må kunna bedja för dem. Wilhelm utbrast i skratt. — 8Se, det var en lustig anbållan. Min vän Pilen, du skall råda den goda flickan att bedja för o3s3, utan att dervid uttala våra namn. Den allvetande Guden känner o3s nog, och vi kunna ej upplysa honom om något, som han ej har bättre reda på än vi sjelfva. Pilen aftog ödmjukt sin trasiga mössa, och våra ryttare, som nu åter satte sina hästar i gång, hade snart lemnat ziguenarbandet ett långt stycke bakom sig. (Forts.)