Dagens Nyheter – 19 september 1868, sida 2

Denne tänkte i stället på nödvändigheten att med det första komma till en säker tillflyktsort och fann icke den nejd, genom hvilken han nu färdades, synnerligen lämpa sig för en person, den der ville lefva undangömd. Det var ett slättland utan skog, och i händelse af ett obehagligt möte, kunde man derför ingenstädes sätta sig i skydd. Emellertid hade Briantes, som våra resande kommit så nära, synts WAlvimar icke ligga illa till. Ett stycke från slottet — omkring tio minuters väg — fanns en ganska skuggrik dalsänkning. Hvad slottet sjelf beträffar, kunde man ej se detsamma, förrän man var det helt nära. Nästan enahanda var förhållandet med slottet Motte-Seuilly, ) liggande något lägre än Chaumois-slättep, men icke i en så vacker trakt som Briantes. Iovan ryttarne hunnit till den biväg, som ledde dit, hade Wilhelm i korthet berättat för sin följeslagare alla vexlingar i herr Sylvain de Boiz3-Dor63 lif: huru hans far velat inspärra honom i slottstornet, för att hindra honom från att återvända till hugenotterna; huru den unge mannen lyckats rymma från sitt fädernehem och begifva sig till Henrik af Navarra, under hvilkens fana han, efter konung Henrik den III:s död, kämpade i nio år; och huru han slutligen, efter att ha gjort sitt bästa för att sätta sin beskyddare på tronen, återkommit till sitt gods, hvarå emellertid hans far aflidit, så att denne icke längre förargade någon menniska. — Och hvad har det blifvit af hans yngre bror? sade dAlvimar, som sökte så godt han kunde intressera sig för denna berättelse. — Denne yngre broder är icke mer, svarade ) Numera Feuilly; fordom hette det Seuly, Sully och först sednare Seuilly.