Dagens Nyheter – 19 september 1868, sida 2

förebrådde henne att vilja höja sig öfver sitt stånd. Mea hon hade en fal uppsyn, äfven då hon tog på sig sin mest älskvärda min. — Hvarför kallar ni henne Bellinda? frågade dAlvimar Wilhelm. Ar det ett namn gom brukas här i trakten? o— Nej, visst icke. Hon heter egentligen Guilette Carcat; men herr de Bois-Dor har efter sin vana omdöpt henne. Detta är en mani, som jag sedan skall förklara för er. Först vill jag berätta, hvad som återstår af hans historia. — Det tjenar iogenting till, återtog dAlvimar, i det han höll inne sin häst; oaktadt all er artighet, ser jag väl, att jag förorsakar er ett ganska stort bryderi. Låtom o03s fortsätta vägen till Briantes, och der skall ni lemna mig med ett rekommendationsbref, som ni torde ha godheten skrifva till herr de Bois-Dor. Han kommer ju hem till qvällen, och jag hvilar mig, medan jag väntar. — Nej, nej! utropade Wilhelm; heldre skulle jag vilja afstå från nöjena i Bourges, för hvilket jag också redan skulle ha beslutat mig, såvida jag ej vore bunden af ett löfte, som jag gilvit några vänner, att i afton infinna mig i staden. Men i alla händelser öfvergifver jag er icke, förrän jag sjelf personligen rekommenderat er ho3 någon bekant, på hvilken jag litar, och sgom jag tror kunna bereda er trefnad. Motte-Senilly ligger icke fullt en mil härifrån, och vi kunna således taga den omvägen, utan att för mycket trötta våra hästar. Men låtom o3s skynda; jag anländer till Bourges en eller ett par timmar sednare än ämnadt var, och under sådana här festedagar behöfver jag ej frukta att portarne skola vara stängda. Och han fortfor att förtälja herr de BoisDor6s historia, hvartill dAlvimar icke särdelos uppmärksamt lyssnade.