Dagens Nyheter – 18 september 1868, sida 3

KDE TER ENSE SVETS RASERAS REN terska eller lärinna, hvilket väckte mycket löje hos invånarne i trakten, de der betraktade honom såsom en galning, ehuru de icke ville oförtäckt uttala deana tanke. När den elake fadren återkom, missnöjd öfver att se rebellerna taga lofven af de troende, blef han förbittrad på hela verlden och på Gad fader sjelf, som låtit pesten under hans frånvaro bortrycka den unga maka, han skaffat sig, och som han hållit innerligen kär. Emedan han nu icke visste, på hvem han skulle hämnas, påstod han att hans äldre son hemkommit, endast i afsigt att genom något slags trolleri beröfva honom det barn, som på hans ålderdom blifvit honom skänkt. Detta var en mycket obefogad beskyllning af den gamle; ty aldrig hade barnet mått bättre och blifvit med mera omsorg skött, och det skulle ha varit lika omöjligt för den stackars Sylvain som för hans lille bror att nära ett så ondt uppsät. Wilhelm dArs hade hunnit så långt i sin berättelse, när de resånde på afstånd blefvo varse Briantes. Ett fruntimmer, som: bar en underlig drägt, till färgen dels svart, dels röd, dels grå, — hennes klädning var uppskörtad och hon hade en styfhalskrage — kom emot honom och helsade honom artigt. — Ack! min herre, sade hon, ni kommer förmodligen, för att bjuda min. högaktade husbonde, markis de Bois-Dor, på middag? Men ni skall icke träffa honom; han är på MotteSenilly och stanuar säkerligen der hela dagen ty han har gifvit oss frihet att göra hvad v behaga ända till qvälllen. (Forts.)