Dagens Nyheter – 18 september 1868, sida 2

mina vänner och slägtingar, som ej bor längre än en timmas väg härifrån, och hos hvilken ni skall befinna er kanske bättre än på något annat ställe här i Berry. Om fyra eller fem dagar återkommer jag dit och hemtar er. DD Alvimar skulle heldre ha sett att han fått stanna ensam på slottet Ars; men som Wilhelm var enträgen, ansåg han sig ej kunna sätta sig emot hans önskan. Ilan afböjde inbjudningen att äta och dricka samt steg till häst och följde Wilhelm dArs, som tog med sig sina betjenter och hela packningen, emedan man, för att komma till hans väns boning, behöfde endast helt obetydligt afvika från stora vägen, som ledde till Bourges. I. De passerade slottsparken och uppnådde landsvägen, som de genast lemnade, för att på smala stigar komma fram till Chateau-Meillant-vägen. Härigenom fingo de snart staden Chåtre till höger om sig, hvarefter de öfvergåfvo denna sistnämnda väg samt anlände, genom att passera åtskilliga åkrar, till slottet och byn Briantes, som var målet för resan. Som verkligen den största fredlighet var rådande på landsbygden, hade de båda ädlingarne. påskyndat ridten, så att de snart befunro sig på något afstånd från sin lilla eskort. Detta hade de gjort för att få samspråka utan förbehållsamhet; och se här hvad den unge dArs bade att säga dAlvimar: — Den vän, till hvilken jag förer er, sade han, är den besynnerligaste man i kristenheten. Ni måste bereda er på att qväfva månget godt skratt i hans sällskap; men ni skall blifva rikligen belönad för ert öfverseonde med