Dagens Nyheter – 18 september 1868, sida 2

verka nåd åt honom och till och med lyfta honom till en bättre ställning än han någonsin förnt innehaft. Huru vår spanjor berättade sin duell med Sciarra Martinengo ); huru han ursäktade sig för att han icke dervid gått till väga enligt vedertaget bruk eller åtminstone för det han blifvit beskylld för ett sådant fel icke allenast hos drottning Maria, utan äfven hos herr de Luynes3, vid allt detta fästade Wilhelm dVArs ingen synnerlig uppmärksamhet. Hederlig som han var, och intagen af dAlvimar, fattade han inga misstankar. För öfrigt var han angelägen om att få anträda sin färd med det första, och aldrig skulle man kunnat finna honom mindre disponerad än han nu var att diskutera hvilken fråga som helst. Han behandlade derför hela saken mycket legert och tänkte endast på möjligheten att blifva uppehållen, så att han först en dag sednare skulle komma till Berrys hufvudstad och sålunda gå miste om en del af de nöjen, hvilka der stodo till buds. Tvifvelsutan hade han äfven någon kärleksaffär att sköta. DAlvimar, som märkte hans förlägenhet, bad horom för all del icke afstå från sin resa, utan blott anvisa honom någon till hans egor hörande by eller gård, der han kunde vistas under tiden i säkerhet. — Det är i mitt eget slott och icke annorstädes jag vill herbergera och gömma er, svarade Wilhelm. Emellertid vill jag ej att ni skall ha tråkigt, medan ni lefver afstängd från verlden, och jag har derför utfunderat ett bättre sätt att komma ur vår klämma. Åt och drick; sedan skall jag sjelf ledsaga er till en bland x) Det var utan tvifvel en son eller brorsson till en äfventyrare af detta namn, som drottning Catharina hade gjort till guvernör öfver Gien.