Dagens Nyheter – 18 september 1868, sida 2

hans egenheter genom den innerliga välvilja: som finnes hoz3 honom, och som han vid alla tillfällen skall förråda. Det är denna hans stora förtjenst ni har att tacka för att ni utan skada kan glömma hans namn; ni behöfver nemligen endast fråga den första menniska ni möter, vare sig hon är förnäm eller tillbör det sämre folket, hvar den gode herrn bor, och man skall genast visa er till honom, utan att misstaga sig om hvem ni menar. Men detta tarfvar en förklariog, och com er häst icke tyckes ha synnerligen stor lust att springa fort, och klockan för öfrigt ännu är knappt nio, skall jag för er berätta er värd3 historia. Jag börjar; hör på! Det är den gode herr de Bois-Dores historia! Eftersom ni är en utländning och först för ett tiotal af år sedan kom till Frankrike, har ni icke gerna kunnat förr sammanträffa med honom, emedan han ungefär lika lång tid vistats på sina gods Annars skulle ni säkerligen, hvar helst ni råkat den gamle, gode. hederlige, galae, ädle markisen de Bois-Dorå, numera herre till Briantes, Guinard, Valide m. m., ha fästat er vid honom. Oaktadt alla dessa titlar, tillhör ej BoisDorå den egentliga mnoblessen i orten. Han är en simpel adelsman, som högstsalig korung Henrik IV gjorde till markis af pur vänskap, och som förvärfvat rikedom, man vet icke på hvilket sätt, under Bearnesarens krig. Man har anledning tro att han icke skytt begagna sig af plundringsrätten, s.m då för tiden vanligtvis utöfvades, och som gäller äfven under striden mellan inhemska partier. Jag ämnar ej här förtälja Bois-Dores äfventyr i fält; det blefve alltför alltför långt; ni får nöja er med att erfara hvad som händt honom i hans husliga lif. Hans far, herr de...