Dagens Nyheter – 17 september 1868, sida 3

killigt, hvarför vi på rätt tid och ställe skola redogöra; men om man jemför ställningar och förhållanden i Berry med hvad som försiggick på andra orter och, framför allt, med hvad derstädes timat under det föregående seklet, så kan man säga att provinsen nu åtnjöt lugn. Sciarra CAlvimar bade således skäl att hoppas, Get man skulle lemna honom i fred på sin väns slott långt borta i Berry, der sedaa rågra år tillbaka kalvinisterna upphört att beständigt ligga i fejd med sina motståndare, och hvarest da konungen tiligifna herrarno således icke längre kunde finva någon giltig anledniv att låta sica värlvade krigare rikta sig p dera3 igrannskapet boende vänrers eller fienders bekostnad. . DMAbimar anländo til slottet Ars en höstdag kiockan 8 på morgonen, åtföljd af en enda betjent, en gammal spanjor, som uppgaf sig sjelf vara af ädel börd, ehuru han genom fattigdom blifvit tvungen att taga tjenst. Denne syntes icke vara fallen för att förråda sin husbondes hemligheter, ty island sade han icke tre ord på en hel vecka. Båda två hado präktiga hästar; ebura dessa voro belastade medtunga kappsäckar, bade de likväl tillryggalagt vägen från Paris på mindre än sex dagar. Den första person, dAAlvimar mötte på borggården, var den unge herr Wilhelm, som just då ämnade stiga till häst för att företaga en längre färd; han var nemligen omgifven af flera tjenare, äfvenledez resfärdiga. (Fort3.)