Dagens Nyheter – 16 september 1868, sida 3

gg Härigenom ingafs de svaga mod, ock lycksökarne sälla sig gerna till det segrande partiet. Vid middagstiden (den 14 juli) erhöll jag befallning att infinna mig hos statsministern v. Engeström, då jag genast gick upp ikabinettet och förebråddes att hafva emot mitt löfte brutit tystnaden om hvad jag gjort i Paris; men då jag mycket häftigt svarade, att jag aldrig brutit något löfte, utan att jag sjelf hört, det statsrådet von Platen kände redan allt genom regeringens medlemmar, så blef man förvånad, och jag tillsades blott att roga taga mig till vara i mitt uppförande. Som jag nu ej mera det minsta kunde lita på regeringens ärlighet, insåg jag de stormar, som hotade mig; och då jag fann, att man blott uppeböll mig med fagra löften och dröjde att utbetala mina kurirpenningar, såg jag lätt, att alla obehagligheter upptänktes och gjordes mig, och som jag hade grundade anledningar att förmoda, det man ämnade sända mig till Waxholm3 fästning, ansåg jag nödigt att för den goda sakens lyckliga utgång, sammankalla några af hvarje riksstånd, för att underrätta dem om verkliga förhållandet, i händelse jag aflägsnades ifrån. riksdagen. För att se, hvad verkan det skulle göra hos bondeståndet, då man emot regeringens vilja önskade få till Sveriges kronprins en fransk hjelte, bad jag riksgäldsfullmäktigen (af nyssnämnde stånd) Hyckert sammankalla några sf bondeståndet hos sig; men hvilket likväl ej kom till verkställighet förr än morgonen den 16 juli. Då för första gången uti fleres närvaro, hvaribland befunro sig riksdagsmännen Anders Danielson och Ericsaon, talade jag offentligen emot regeringens principer, i afseende på utväljandet af en kronprins; jag visade dem företrädet af en person, hvars förtjonster bragt honom upp på alla ärans trappsteg, emot den, som endast ade sin födsel att tacka för det han kommit