Dagens Nyheter – 16 september 1868, sida 3

varade icke fom minuter, förän ur hundrade strupar ljöd: Bort med de främmande färgerna! Lefve Belgien! Regissören! Förgäfves gick ridån upp, förgäfves ljöd musiken, oväsendet blef allt starkare, och redan beredde man sig till att slå sönder stolar och bord, då direktören, mera död än lefvande, med banden på hjertat och svärjande vid alla helgon, visade sig och bedyrade, att valet af färger skett utan hans vetskap eller förskyllan och att det skett utan argt uppsåt, endast på slump. Redan andra dagen skulle saken blifva afbjelpt, om man blott i Herrans namn nu ville gifva sig tillfreds. Denna väl tio gånger upprepade försäkran dämpade slutligen stormen, och det begärda och skyndsammast i verket satta utförandet af nationalsången lugnade fullkomligt de goda patrioternas i Brässel upprörda känslor. Denna i och för sig obetydliga händelse har dock sin allvarliga sida och bör kunna gifva mannen vid Seinen en fingervisning om, att Belgien icke är ett tacksamt fält för några annexions-planers utförande.