Dagens Nyheter – 16 september 1868, sida 3

såsom kurir, kunde jag aldrig blifva betald för ett sådant slags resa. Under mitt vistande i Stockholm hade ia flere gånger förgäfves sökt få föroträde hos konungen, som vistades på Haga. Mitt sista hopp var nu att erhålla det genom riksmarskalken voa Essens bemedling, med hvilken jag hade äran att vara (ehuru på långt afstå.d) slägt; jag såg äfven, att så mycket en regeringens ledamot kunde synas gilla mitt uppförande, gjorde han det. Af dessa orsaker uppvaktade jag honom, samt då jag fick höra, det han verkligen till större delen gillade mica af sigter i det tillkommande kronprinsvalet, så anförtrodds jag mig till honom oca omnäm: de, att man borde finna ganska raturligt, det kejiar Napoleon ej ville direkte inblanda sig i valet till kronprins; ty först skalle derigerom Ry33lands uppmärksamhet fästas dervid, äfvensora i händelse valet icke giuge efter Napoleons önskan, skulle det:a för honom vara på det kögsta obehagligt samt till och med förödmjakande. Af dessa orsaker är naturligt, att Napoleon ej yttrar dess Önskan; meu i häsdelse valet dröjer på tiden, bitkormer Fonrnicr, som då kan tydligare. gifva bevis, att om prinsen af Porto Corvo väljes till Sveriges kronprins, har kejsaren icke något dsremot. Allt detta var förut afejorit i Paris, i bändelse af motstånd här hemma, och då HH. 1. von Essen på förhand kände detta, skulle en sådana Fourniers hitkomst verka så mycket kraftigare. H. E. von Essen förundrades på det högsta öfver allt detta, samt svarade: var ötvertygad, att allt hvad jag kan befrämja trorvalet efter dina åsigter, skall jag göra; men att skaffa dig audiens hos konungen, tjenar till intet, och vill jag ej för von Engeströms skul det minsta inblanda mig deri; men räkna på mig, då jag kan vara dig verkligen nyttig. Nu råder jag dig, att snart lemna Stockholm.