Dagens Nyheter – 16 september 1868, sida 3

i åtanka, samt att den förstnämnde visserligen sjelf skulle en kommande tid regera, då deremot kanske den sednare blott skulle föras af en favorit eller egennyttiga intriganter. Med ett ord, allt gjordes att förmå dessa perroner af bondeståndet att välja prinsen af Ponte-Coryo till Sveriges kronoprins, samt att ej låta förblinda sig af de snaror, man sökte utlägga för det ärliga bondeståndet. Bönderne tycktes vara förtjuste af allt detta, och då jag äfven yppade för dem, att jag egt lyckan personligen tala med prinsen i Paris, tillt.g deras glädje, och de lofvade, att, hända hvad som helst, skulle de söka öfvertala sina kamrater vid instundande riksdag. För attfira den goda sakens lyckliga utgång, tömdes några bålar, då naturligtvis prinseus af Ponte-Corvo skål dracks med förtjusning. Till några prester hade jag väl anförtrott mig; men ibland dem hade lyckan ännu ej gynnat mig att finna rågon medhållare, utom professoren Almqvist, hvilken litligt omfattade den goda saken, äfvensom borgmästaren Nenzen af borgareståndet med högsta värme emottog underrättelse om hvad som tilldragit sig i Paris. För flera personer omtalte jag nu mina mått och steg i Frankrike samt sökte utsprida det rykte, att franska prinsens parti var ganska mäktigt, och egde jag den lyckan finna, att nästan alla, som voro kända för goda patrioter, om de ej direkte ingingo i planen, så lyssnade de åtminstone begärligt till densamma. Nu tilltog regeringens hätskhet emot mig med hvar stund, och om aftonen tillstyrkte öfverste Lagerbring mig att lemna hufyudstaden; men jag nödgades följande dagen gå upp i kabinettet, för att söka erhålla mina kurir-resepenningar, hvilket likväl afslogs, under förevändning, att ehuru ministern i Paris afsändt mig