Dagens Nyheter – 16 september 1868, sida 2

sök. Han bad mig då genast göra sig sällskap hem, emedan han ämnade följande dagen lemna Stockholm. När vi kommit hem till biskopen, sade han mig, att han väntade statsrådet von Platen till sig, med hvilken han skulle äga ett högst vigtigt ämne att sammanråda, i anledning af en ifrån Paris nyligen ankommen kurir; och som jag lätt kunde förstå, att denne kurir var jag, så sade jag biskopen, att troligen vet jag i detta fall mer än statsrådet vun Platen, samt anhöll att få qvarstadna, för att kanske gifva mera noggranna upplysningar; likväl, sade jag, kan jag icke nämna något, innan jag får höra, om verkligen statsrådet Platen känrer rätta förhållandet. Biskopen bad mig nu på det enträgnaste afbida statsrådets ankomst. Då statsrådet von Platen fick af biskop Rosenstein veta, att Otto Mörner var hos honom, sade von Platen genast: Nog känner Mörner mer än andra i hvad som nu är frågan om ; ty det är just han, som kommit från Paris och är upphofvet till allt; således fick jag deltaga i deras samtal, hvaraf jag likväl fann, att på dessa personer kunde prins Ponte-Corvo icke räkna, utan voro de tvertom ganska tillgifne det ännu rådande Augustenburgiska partiet. Jag kunde nu utan svårighet genast inse, att det gifna löftet om tystnad var brutet, å vederbörandes sida, på det de genast skulle kunna motarbeta prinsens af Ponte-Corvo utkorande till Sveriges kronprins, hvarföre jag beslöt att å min sida motverka samt upplysa så många jag kunde om verkliga förhållandet, hvarföre jag utgick till Uplands: regemente, som kamperade å Skeppsbolmen. Naturligtvis vände jag mig först till chefen öfverste Lagerbring, hvars ädla tänkesätt jag baft tillfälle lära känna, under de år jag stått under hans befäl. Häad jag förut blott anade, blef nu för mig