Dagens Nyheter – 16 september 1868, sida 1

Sanningen angiende Amerika. Konservatism och byråkratism-adel, — prester och embetsmän — ha ingått ett Amerika-förtalningsbolag, som utöfvar sin verksamhet i salongerna, i böcker och i några tidningar. Friheten och jemnlikheten på andra sidan atlanten skall förr eller sednare mörda ofriheten och kastskilnaden i det gamla barbariska Europa, som för dessa gudar: påfven i Rom, papperspåfven från Augsburg och Mammon allestädes nästan helt och hållet förgäter den ende sanne GuCM rättvisans, frihetens och jemnlikhetens u Men mot förtalnings-bolaget höja sig röster från män som sett Amerika, som lefvat i Amerika som känna Amerika och således äro mera kompetenta domare än män, hvilka döma utan att hafva känt, sett eller lefvat i Förenta Staterna och hvilka således djerft vittna om hvad de icke kunna veta händt och sannt vara. En sådan röst har nyss låtit höra sig i ett bref från Chicago till Öresunds-Posten. Den låter så: Emigrationen, såväl från Skandinavien som från det öfriga Europa, har för detta år något aftagit, ehuru man dock som oftast får se temligen stora skaror. Under dessa månader, då skörden pågåvt och pågår, finnes ingen brist på arbetsförtjenst på landet. I städerna deremot ir det folk nog, isynnerhet i de större. Lemnande emigranterne för denna gång åt sic sjelfva, kan jag ej undgå att nämna, hurusom vi. äfven här ha kännedom om de tvister som föras inom pressen der hemma, ang. emigrationen och om sättet att hämma densamma. Vi finna här i: våra Svenska Tidningar utdrag från de flesta organer i moderlandet, samt erfara med glädje, det största delen af dessa taga folkets parti och finna. orsaken till utvandringen ligga i det förtryck och j det embetsmannavilde, under hvilket största delen af befolkningen suckar. Bland andra reflexioner om orsaken till utflyttningarne till Amerika har jag äfven sett en i Helsingborgs Tidn. för d. 26 sistl. maj. Att nämnde blad, såväl som den öfriga pressen, söker afråda från emigrationen, finner jag långt ifrån klandervärdt, men föga lär vinnas genom att, rent ut sagdt, håna folket samt för detsamma framhålla Amerika i en skef dager. Långt ifrån att inlåta mig i tidningspolemik, får jag dock upplysningsvis säga till de hemmavarande, att lika litet som de böra tro emigrantagenter, lika litet böra de tro agenterna för en aristokrati, som, i likhet med den hiärvarande, söker behålla sina slafvar. H. T. säger att Amerikanaren hjelper ingen, att hela hans sträfvande går ut på att göra pengar o. 8, v. I förra fallet säger jag motsatsen, och jag skulle kunna anföra tusentals bevis på densamma. Ingen ir villigare att hjelpa den behöfvande, än den äkta yankeen, ty då andra prata, så handlar han. Jag behöfver blott nämna, att då fråga var om byggandet af ett Svenskt emigranthus härstädes, så var det Amerikanarnes rikliga bidrag, som gjorde det möjligt för sällskapet Svea att verkställa sitt vilgörande företag. Amerikanaren tycker om att förtjena pengar, och han gör det äfven genom sin praktiska skickhghet, men hvad bedrägeriet i handel och vandel angår, så öfverträffas han tyvärr till största delen af Europten. I religiöst och moraliskt hänseende, säger H. T., lir det se rätt illa ut i Amerika; de olika bekännarnes prester tilltvåla hvarandra rätt dugtigt, och hvad skall den enfaldige tro af allt detta? I dag unitarie, i morgon baptist, öfvermorgon qviikare och sedermera mormon. Det går raskt att säga, men Amerikanaren, såväl som alta de, hvilka erhållit: sin bildning i de amerikanska skolorna, äro icke lätta rof för proselytmakeriet, och hvad isynnerhet mormonsekten angår, så är det England och Skandinavien som härtill lemna de mesta offren. Att en mängd privatbanker uppstå och kullbyttera i en handvänning-är en ren osanning, ty här finnes numera ingen bank, för hvilken nationalbanken ej är ansvarig. Detta blef ordnadt under Lincolns administration och kommer att fortfara, åtminstone så länge republikanerna äro vid styret. Då jag ej har hört omtalas någon dö af hunger, så kan jag ej heller instämma med H. T. i den satsen : att den som ej erhåller förtjenst straxt ir dödens man, ty ehuru det för många kan vara illa. nog i början, så är det dock långt ifrån så illa Jag hoppas, det H. T. ej illa upptager dessa anmiirkningar, som icke iäro tagna ur luften, utan från verkliga fakta. Ingen älskar mera än jag mitt fosterland, men på samma gång älskar jag Amerika, och kan aldrig utan harm se någon framstillla det eller dess folk i en skef dager. Hvad skattebördorne här beträffar, så heter det visserligen att de iäro dryga, och ingen kan heller undra derpå efter ett sådant krig som det för 3 år sedan slutade. Men om man jemför skatterne här och t. ex. i Sverige, så äro de på sednare stället dubbelt viirre. Ingen betalar här numera skatt till staten, som ej har 1000 dollars i ren inkomst, och kommunalskatterne äro ej höga. Dessutom ir det här egendomen som beskattas, och man betalar icke en cent till hvarken den andliga eller verldsliga makten för det man får inandas luften och njuta at solljuset. Här i Chicago har jag aldrig betalt det ringaste under namn af skatt, oaktadt min förtjenst under ett års tid utgjort omkring 700 dollars. Jag har hört landtmän, som äga betydliga farmer, säga att skatten är endast en obetydlighet. Fabrikater iiro visserligen högt beskattade, men i förhållande till förtjensterna iro såväl lifsförnödenheter som annat vida billigare än i Europa. j