Dagens Nyheter – 14 september 1868, sida 3

tigheter, och den sjelfständighet, han egde, ej var den, som Napoleon helst önskade till Sveriges kronprins; likväl skulle kejsaren aldrig neka en fransk prins detta smickrande tillbuds emottagande, och äfven detta, tillade Lapie, bör desto mera befästa eder uti den öfvertygelse, att prinz Poate-Corvo bör föredragas alla andra.) Etter detta samtal beslöts att meddela en af mina landsmän, i Paris vistande, tanken att få prinsen af Ponte-Corvo till Sveriges kronprins; och lätt var valet att göra bland de svenskar, som nu vistades i Frarkrike. Generalkousul Signeul anförtroddes min hemlighet morgonen den 22 juni, sedan jag dock först tagit löfte af honom, att, antingen han deltog i mina planer eller icke, skulle allt hållas i en helig tystnad. Han förvånades öfver dristigheten af min plan och begärda ett dygns anstånd, för att kunna lemna svar, om han ville vara mig behjelplig till utförardet af hvad jag meddelat honom. För att ingifva Signeul mod, sökte jag förvissa honom, att i Sverige vore nu nästan saken redan afgjord, ehuru regeringen önskade prins Kristian af Augastenburg till Svea kronprins, och sade honom, att franska partiet i Sverige blott vore villrådigt, hvilken af Frankrikes utmärkte män det bordo välja, men att om han, såsom jag, ansåge Bernadotte tjenligast, skulle väl ingen fråga uppstå, att ju, sedan jag hem) Baron Mörner har på 1820-talet för framlidne magister Johan Johansson omtalat, att han vid den ofvan omtalade middagen alldeles icke var af gjordt ör marskalken Bernadotte, utan vacklade i valet mellan honom och en annan fransk marskalk, hvars namn vi icke erinra: oss, och att slutligen, efter middagen, Lapie och han kommo öfverens att låta tärningarne afgöra mellan de båda marskalkarne, hvarvid lyckan gynnade Bernadotte. D.N.