välförtjenta: anseende, general Wrede egde a alla, som hade den lyckan att känna denne för. tjenstfulle man. Den följande dagen besökte jag Signeul, fö att bekomma det svar, han lofvat lemna, hvilke utföll efter min förmodan; och nu arbetade Signeul med den beslutsamhet och försigtighet som tillhör hvarje utmärkt man, då man blot ledes af fosterlandskänsla, och jag hade vänta: af en man, som var så tillsägandes uppammad i franska revolutionen, och hvilken hade insupif frihetens heliga känslor, utan att låta sig dåras af: dess villor. — Nu gåfvo vi hvarandra ett heligt löfte att ej röja något, samt att öppet och ej utan gemensam öfverläggning handla : något af vigt i vårt förebhafvande. Genöm de franska relationer, Signeul egde skaffade han mig ett hemligt sammanträde med prins Ponte-Corvo den 25 juni kl. 1, ehurv prinsen ej avkom förr än eftermiddagen kl. och visade då mycken likgiltighet, emedan har fruktade, att allt detta blott var en snara, : synnerhet som Napoleon ej enskildt var honom tillgifven, och ehuru smickrande han ansåg at! blifva vald till en krona, så, af förstnämnde orsak, samt troligen äfven ej säker om en lycklig utgång, visade prinsen sig afsådana orsaker ganska liknöjd; och hade jag ej haft anledning att vänta detta förhållande innan sammanträdet, skulle jag lätt kunnat inbilla mig, att prinsen var nästan likgiltig för en krona; men då han slutligen, efter en stunds förlopp; äfven ingick att ombyta religion, för att kunna erhålla densamma, var lätt att förstå, huru smickrad han ansåg sig deraf, eburu likzöjd prinsen tycktes visa sig för densammas emottagande. (Forts.) ——R——