Dagens Nyheter – 12 september 1868, sida 3

ee a a TESS Fe I en lysande seger, fördystrades jag af tanken på att denna deg äfren var årsdagen af den katastrof jag nu berättat. Jag har aldrig gift mig och har ingen befattning. Ända bittills bar jag lefvat för att minnas min kärlek och lyda mitt samvete. 50 der min historia. Ni förstår ru, min vän, hvarför ni fuvnit en hvit kokard ho: en republikan. Fru Gouault är omsift. Min far lefde, tills han bisf mycket gammal, och alla hans bemödanden gicgo nt på att trösta mig. Mycket ofta boskref han för mig den värdiga hållning, herr Gouanlt iakttog inför sina domare. Under krigsrättens sammanträde infaon sig en officer, skickad af Napoleon: — Nåväl, sade han till ordföranden, ha ri redan dömt? oo Nej, vi skoa just nu skrida til omröstniog, lygde svaret. — Han skall skjutas genast, återtog officeren och försvann. Herr Gouamt yttrade sedan, då han hörde domen uppläsas: — Det är Ouvödigt att ni förkunna ert beslut; Bonapartes order var ju nog. Den officiella handling, som inuchåller herr Gouauit3 dödsdom, har jag sedan sökt lugnt bedöma; och jag må säga att den var mindre egoad att atskräcka än att väcka missnöje, Napoleon troide sig vinaa gerom denna åtgärd, moa han förlorade i stället; numera tyckte man icke en: synad om hoaom. Affatllon minskades icko derigevom att han lät atlifva denne rojalist såsom en förrädare, utan de tvirtom tilitogo, Man fann kejsaren egoistisk och grym, och Boarbonerna, på hvilkas sak ingen tänkte dagen före deta mord, vuuno genom detsamma mycket hastigt sympatier och inflytande. (SLUT.