Dagens Nyheter – 11 september 1868, sida 2

anhöllos vi af en skildtvakt; röken ifrån de brinnande husen var nära att qväfva oss; vi frågade efter kejsarer. Man svarade oss, ehuru vi i anseende till tjockan icke kunde se, med hvem vi talade, att vi skulla vända om och styra vår kosa till förstaden Sainte-Savine. Efter långa uppskof och otaliga förfrågningar lyckades vi på ett värdshus träffa general Gerard, som, uppretad öfver ändamålet med vår ankomst, ej kunde säga 033 hvar Napoleon befann sig och uppmanade oss att ofördröjligen begifva oss tillbaka till Troyes. — Men, herr general, utropade borgmästaren, man bränner och plundrar staden. — Hvad betyder en stad mer eller mindre, då det är fråga om ett kej:ardöme ? Utan att låta oss afskräckas af detta svar, upprepade vi ännu ifrigare vår anhållan. — Kejsaren är en mil härifrån, svarade han oss slutligen; i byn Montgueux. Ni kunna ej få företräde hos honom; gifven derför papperen åt mig. — Omöjligt, herr general; vi hafva med ed förbundit 0s3 att egenhändigt öfverlemna dem åt kejsaren. — Tror ni då att jag vill bränna upp dem? Borgmästaren vacklade till sist i sitt beslut. Jag ville åtfölja kuriren, som skulle afsändas till Napoleon, men man villo ej tillåta mig detta. Jag var en parlamentär och måste derför med mina följeslagare vända om! Otröstlig återkom jag således till Paris-porten. Der pågick emellertid en häftig gevärseld. Det tjenade till ingenting att vi af alla krafter ropade hvad och hvilka vi voro; natten hade brutit in, man kunde hvarken se eller igenkänna oss. Huru mycket mindre skulle man då kunna höra oss? Förtviflade och utan att veta hvart vi skulle taga vår tillflykt, då vi ej sågo någon möjlighet att slippa in i Troyes, samt fruktande att