Dagens Nyheter – 11 september 1868, sida 2

— Maurice, sade hon snyftande, och i det hoa störtade sig i min famn, nu bäfvar jag för hvad som kan hända: rädda min morbror! Det dröjde icke länge, förrän min far kom till 033, och innanför den halföppna inkörsporten uppgjorde vi, skälfvande af oro, den ena räddningsplanen efter den andra. — Vänta! Maurice! utbrast min far, man talar om att skicka parlamentärer till kejsaren. Om du sluter dig till dem, så få vi ju ett ypperligt tillfälle att... — Ja, jag skall följa med dem! utropade jag. Min far gaf mig den ena af sina pistoler och hviskade till mig, då jag omfamnade honom: — Tryck mig ej så hårdt till ditt bröst; du ökar derigenom den stackars flickans fruktan. Men framför allt, uppsök genast kejsaren... Vid Paris-porten hafva fäderneslandets trogne söner stämt möte. Jag kysste Valentine på pannan och aflägsnade mig derefter. XIX. Furst von Wrede, som fått i uppdrag att betrygga de allierades reträtt, hotade att sätta eld på staden, om icke invånarne skickade en deputation till Napoleon för att utverka ett stillestånd, till des3 staden hunne blifva alldeles utrymd. Troyes liknade nu en midt uti en glödande vulkan stelnad lavaström. Kanonerna söndersmulade vallarne; och fienderna å sin sida kastade bomber, som tillskyndade franska armån föga afbräck, men bidrogo till att vidmakttålla eldsvådan i förstäderna. Mig tyckes som befunne jag mig ännu midtibland denna afton3 fasor. Stormklockornas dystra klämtningar, kanonskotten och skriken bildade tillsammans en riktig afgrundskör.