Dagens Nyheter – 11 september 1868, sida 2

Af LOUIS ULBACH. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) iForts, fr. föreg. nr) Då oron var som störst, såg man en officer, tillhörande den österrikiska staben, passera. Denne hade haft företräda ho: Napoleon, till hvilken han öfverlemnet e:t bref fråa sia herre, och han berättade att fred skulla slutas den följande dagen. i I början intogs man af en liflig förvåning, emedar ingen kunde tro att freden var så nära förestående. Och hvera ville väl ha fred? Månne kejsaren, hvilken med tordönsstämma utdelade sina befallningar vid bombarderingen af vår stad, under hvars rniner han ville bografva fienden? Eller var det väl folket, som njöt af sin hämnd och som nu jublade öfver : att få löna osdt med ondt? Nej, iagen fred, utan i stället oförsonligt Erig! Förtviflad vandrade jag utefter gatorna; förskansningsverken vågado man ej närma sig, och icke heller portarne; med förayad ifver stämde kanocen upp sin hemska sång. IL.emot kl. 4 på eftermiddagen återvände jag till Templeoatan. Lutad mot en midtemot herr Gouaults bus befintlig pamp, tycktes; min far lyssra till in, och kan log ej sina ögon ifrån sin DEN HVITA KOKARDEN. ; i — Vulentine vill tala med dig, sada han till arder en hel tmma har bon gävg efter annan gjort tecken åt mig. Hon gissar hvarför jag Står här. Jag skyndado mig öfver gaton. Porten gick tupp, och Pakom den:a:rma fann jag — Valen. tine.