derigerom uträttar mycket eller litet. Det sade ni sjelf, Maurice, när ni gick ut i kriget, återtog herr Gouault. — Må vara, men det är också en pligt att tillse det ej er fana blir neddragen i smutsen... — Man skulle behandla honom och hans parti med större förakt, om han flydde, invände Valentine. — Ack! ho3 o3s båda, jag finner det, flyter samma blod! sade herr Gouault, i det han omfamnade sin systerdotter. Jag kände mitt hjerta sönderslitas af oro; detta utbrott af ädla känslor tycktes mig förorsaka en oersättlig tidsförlust. — Det larm, som bebådade armåernas ankomst, blef allt starkare. Jag svor att rädda dessa martyrer mot deras vilja; och för att ej smittas af deras hänförelse, beslöt jag aflägsca mig. — Gå icke ut; sade jag till herr Gouault; jag kommer hit tidt och ofta, för att meddela er ryheter. Valentine, lemna ej er morbror. Och jag begaf mig skyndsamt bort. I nedre förstagan mötte jag fru Gouault. — Hvad nytt har ni att förtälja, herr Cerbonnet? frågade hon. — Min fru, Napoleon återkommer; fienderna draga sig tillbaka. — Ack! hvilken lycka! utbrast hon helt naivt. Det synes som hade våra vänner ryssarne burit sig dumt åt. Nu kuara vi väl hoppas på fred, eller huru? Jag tvekade att betaga den stackars qvinnan hennes lugn; jag frågade mig sjelf, om jag ej borde begagna mig af hennes klepmodighet till att förmå den oförsigtige herr Gouault att afstå från sin föresati. Kanske om hon blifvit skrämd, uppgifvit höga rop och kallat grannarne till sin bjelp, skulle hon ba inverkat först på Valentine och sedan på herr Gouault. Men jag ansåg ett sådant försök mindre råd