ligt och tillständigt. Jag aktade alltför högt de personer, jag ville rädda, för att använda ett medel till deras räddning, som syntes mig temligen ovärdigt. För öfrigt hyste jag en förhoppning, på hvilken jag byggde ett annat förslag. Jag skyndade mig hem. — Min far, sade jag till gubben Cerbonnet, ni har en skyldighet att fullgöra; vi måste laga att intet ondt vederfares herr Gouault. Ställ er såsom en skildtvakt utanför han3 port; man känner er. De fega, som skulle vilja hämnas på honom, kunna ej annat än intagas af blygsel, när de bli er varse. Under tiden skall jag försöka förekomma dem, som måhända ämna angifva honom. Jag skall ej draga i betänkande att söka företräde hos sjelfva kejsaren. Det är icke så länge sedan han såg mig i Maiziores, att jag kan antaga det han glömt mitt ansigte. Han harlofvat Valentine en hemgift; jag skall nu göra anspråk på denna, och jag skall begära att han måtte gifva henne, hvad hon skulle värdera högre än allt annat, hennes morbrors lif och ära. — Jag har haft samma id6, sade min far till mig. Var lagn, jag skall lyda dina order. Som du finner, är jag redan färdig att gå. Han knäppte upp sin rock och visade mig ett par laddade pistoler. — 8e der mina dekorationer, tillade han. Vi tryckte hvarandras händer. Han begaf sig till Temple-gatan, för att ställa sig på sin post. Jag styrde mina steg till kyrkan, i hopp att från tornet kunna se, huru långt Napoleons arm avancerat. Jag var icke den ende, som beslutit söka på detta sätt tillfredsställa sin nyfikenhet. Minst tjugo personer träffade jag i tornet. Under det jag gick uppför de många och långa trapporna, erinrade jag mig de reflexio