Dagens Nyheter – 10 september 1868, sida 2

RR — rr a illa tilltygad, vid stadsporten, anhållande att bli ins äppt. Man Jät honom komma in, för att få skratta åt hocom. Och man skrattade verkligen, i stället för att gråta åt hans elände. Man ropade att han var en vilde, och man förde honom till kejsar Alexander. Han berättade för cezarea att man hade röfvat ifrån honom hans kläder, och att han var egare till ett större vattenverk, nemligen qvarnen i Fouchy. Han bad att man skulle gifva honom en eskort, som följde bonom hem och skyddade hans egendom. Man gaf horom också en eskort; men denna lät sig angeläget vara att tända eld på hans qvarn, fullborda hans ruin och dymedelst göra honom tokig. Så ofta jag promenerar i den vackra Fouchyskogen, tycker jag mig se detta nakna spöke sväfva fram och åter mellan träden, i förtviflan svängande sina armar och anropande Frankrikes fiender om skydd mot dessa fienders eget raseri. Troyes stod qvar, likasom genom ett underverk, midt uti en cirkel af eld. Alla förstäderna voro nedbrunna. Man tillät icke alltid invånarne i de brinnande husen att fly undan lågorna. I förstaden S.t Martin qvarhöll man en sjutioårig gubbe i röken och elden, ända till dess man utrönt, huru mycken pina det kostar en menniska att genom detta dödssätt skiljas från lifvet. Den 23 vann man visshet om att fienderna verkligen måste taga till reträtten. Alltifrån kl. fem på morgonen märkte man att de allierade uppbrände de broar, som hittills varit skonade eller blifvit återuppbyggda. Stadsportarne voro barrikaderade, och för att vi icke en3 måtte få den smärtsamma glädjen att se de på promenadplatserna utanför staden lägrade trupperna bryta upp och aftåga, hade man po: