trodde kejsaren af Ryssland, att ni och era följeslagare endast voro några intrigörer; men vi, om vi fått vara med, skulle ha tvungit konom att tro, det vi förde alla mödrars, systrars och döttrars talan. — Du skulle ej ha öfvertygat honom bättra än vi. Bonaparte måste ha totalt bländat dem, eftersom de ännu ej kanna se hvad han går för. Austerlitz-solen sticker dem i ögonen, äfven då det snögar såsom i dag. — Skola vi bry os3 om satt höra hvad ni har att säga, Maurice? yttrade bon till mig medelst kä.slofallt leende. Ni handlade klokt, då ni cj ville taga emot min kokard. — Och dock, inföll herr Gouault, ha vi rättvisan på vår sida! Huru skola vi väl kunna hoppas på en någorlunda antaglig fred, om icke vår lagliga dynasti blir återupprättad? Att bygga våra förhoppoirgar på Napoleon, är narraktigt. Hvem vet, om han icke redan i denna stuad har stupat? Herr Gonanlt smålog mot mig och Valentine, drog 033 båda intill sitt bröst cch sade med en faderlig ömhet, som han aldrig visat: — Älska hvarandra mina barn. Låtom 038 bli egoister, tillsluta våra dörrar för verlden och lefva blott för 033 sjelfva. Jag vill numera endast tänka på ert giftermål. Vare sig det sker i czarens, kejsarens eller konungens namn, så kommer i alla än borgmästaren att legitimera er förening, och ännu ha de lyckligtvis ej dethoniserat den gode Guden. Afven han skall välsigna ert förbund. Valentine, du behöfver ej mera så några kokarder; spar do hvita banden till din bruddrägt. Medan herr Gonuault talade, hade han framtagit kokarden, hvilken han slitit från hatten och gömt invid sitt hjerta. Han betraktade den några minuter, såsom man betraktar en begråten väng bild. och gick ut. :