Den 14 foro konungen af Preussen och kej saren af Ryssland från Troyes och begåfvo sig till Nogent. Österrikiske kejsaren stannade qvar; han visste icke hvilken hållning, ban skulle jakttaga, medan han afvaktade sin mågs fall. Troyes inbyggare andades en smula lättare; dock var den börda, de buro, i det aldra närmaste lika tung som förut. De utländska trup: erna förblefvo kasernerade i staden, och sjukusen voro ötfverfyllda af sårade, såsom förut. Hvad kejsar Frans beträffar, försökte han, så godt han kunde, tvinga sitt folk till åter-: hållsamhet. Af alla olyckor är ovissheten den bittraste. Hvad öde ämnade man 033? Hvad gjorde man på de för oss okäsda slagfälten? Iugen underrättelse kom till staden. Vi lyssnade alla nätter för att höra om ej den iskalla nordanvinden, som ryssarne tycktes haft med sig, skulle föra till våra öron ljudet af ka: oaskott; och alla morgnar giogo vi omkring, för att få veta nytt. Stadsportarse voro stängda och de allmänna promenadplatserna upptagna af utländska soldater. Fienderna visste föröfrigt lika litet som vi. Den wärtembergske officer, som bodde ho3 oss, skulle ej ba begärt bättre, om han kunnat visa sin erkänsla för vår gästfrihet genom att meddela o:s upplysningar. Den 19 på aftoven uppsökte han mig hos herr Gouault, enkom för att säga mig: — Gläd er icke för mycket; vi ba nyligen lidit ett nederlag. Kejsaren kommer åter och det är antagligt att vi få lof att utrymma staden. — Om Nöpoteoa återkommer, sade jag till min far; blir det nödvändigt att herr Gouault i största hast reser härifrån. — Hvarför det? Är han väl brottsligara än, den kejerlige prefekten? (Forts.)