Dagens Nyheter – 8 september 1868, sida 3

Jag kan icke säga det; men historien förtäljer emellertid att kejsar Alexander syntes bedröfvad öfver den åtgärd, som man försökte, icke för sin egen skull, utan för deras, som gjorde försöket; och han, som nu befann sig endast några få mil från Paris, och som under en längre tid hade förföljt och illa tilltygat Napoleons armå, förvånades då han märkte att man redan ansåg honom bestämma öfver Frankrikes öde. Man införde deputationen i en salong, belägen uti första våningen. Alexander mottog densamma stående. Markisen de Vidranges, såsom innehafvande de förnämligaste titlarne, förde ordet och framlemnade petitioner, hvilken lydde sålunda: Till högste befälhafvarae för de allierade armåerna! Invånarne i staden Troyes ha alltid utmärkt sig för den undersåtliga tillgifvenhet, hvarmed de omfattat sina lagliga suveräner. De ha bevisat detta i synnerhet genom sitt sätt att bemöta den olycklige Ludvig XVI. Sedan de nu varit förslafvade i tjugutvå år, är det första bruk, de göra af sin frihet, att uttala en önskan det Bourbonernas dynasti måtte med det första blifva återupprättad. I beherrsken nu hela konungariket, och I hafven således gjort nog för er ära; gifven verlden ett exempel af storsinthet! Genom att återskänka Frankrike dess konung, dess gamla lagar, dess religion, skolen I bereda detsamma lycka och förskaffa Europa en långvarig fred. Om staden Troyes? invånare kunna smickra sig med denna förhoppning, skall intet förmå störa den glädje, de erfara, öfver att ega Eder och Edra armåer inom sina murar. (Härefter följde underskriiterna). Vid framlemnandet af denna petition yttrade herr de Vidranges: