Dagens Nyheter – 8 september 1868, sida 2

ansvarig för det lidna nederiaget och varsamt retirera. Kanske skulle hvarje väckt förslag ha blifvit förkastadt, såvida ej sammarkomsten bevistats af tvänne officerare, som tillhörde kejsar Alexanders stab, nemligen emigranten grefve de Rochechouart och general Rapatel, Moreaus f. d. adjutant. Dessa uppmuntrade de modlösa, väckte deras förhoppningar till nytt lif och lofvade dem utverka en audiens hos czaren. Man skiljdes åt, efter att ha gifvit och erhållit detta löfte, och herr Gouault, i sin villfarelse, förstod icke att förebråelsen för landsförräderi, som ej utan allt skäl -rigtades mot honom och hans anhängare, skulle blifva vida mera berättigad och till följd deraf allmännare, då han trädde i förbindelse med dessa tvänne fransmän, som voro i fiendens sold. Jag var oroiig. Jag tillbragte en del af den följande dagen hos Valentine. Hon ville vara uov; men vissa feberaktiga symptomer vederlad:; hvad bon genom sitt småleende sökte bevisa. En läkare, doktor Picard, som deltog i komplotten och som, ehuru han, i betraktande af hang relationer, kunde anses böra stå midt emellan partierna, icke desto mindre var en af de ifrigasto bland rojalisterna, doktor Picard kom på besök till herr Gouault. Han blef förvånad, då han märkte den ovanliga, underbara glansen i Valentines ögon. — Ni mår icke väl, min fröken, eller huru? frågade han något naivt. — Hvariör skulle jag inte må väl? Han kände henne på pulsen samt förde örat inäill hennes bröst, för att höra hennes hjerta 8 — Hvilken sjukdom har jag? frågade hon i en ton af trots. — Det är af otålighet och kärlek ni lider, svarade läkaren med en blick på mig.