Dagens Nyheter – 8 september 1868, sida 2

den gedan öfver alla gränser skall intränga I Frankrike och utspridas i Paris i ett öfverraskande stort antal exemplar. Er polis tror sig vara ypperlig, mina smuglare äro det ej mindre. Man kan ej föreställa sig till hvilken grad harmen öfver edra olagligheter kan skärpa förmågan att undandraga sig dem. I kunnen gerna öfversvämma alla bangårdar med polisagenter, som likväl ej lyckas upptäcka något, och noder det att I visiteren stackars oskyldiga resavde ända in på kroppen, skall denna Lykta, som inger er en sådan skräck, af hemlighetsfulla händer inkastas öfverallt, i verkstäderna, i salongerne, i kasernerna, framför allt i kasernerna, der soldaterna redan börjat få smak för densamma, och der jag skalllära dem och inplanta hos dem, att kärleken till fosterlandet är mera värd än kärleken till disciplinen, samt att de böra bysa misstro till de rusgifvande drycker, hyarmed man trakterar dem dagen före statstrecken. Jag är fullkomligt öfvertygad om att er styrelse genast skall begära min förvisning ur Belgien, men jag har på förhand vidtagit alla mått och steg för att ej på något sätt bringa detta lands styrelse i förlägenhet. Jag har beslutat att bo öfverallt och ingenstädes. Jag underkastar mig rollen af en vandrande journalist och litterär friskytt, ena dagen utgifves min Lykta i Geneve, den andra i London, eller Baden, eller Heidelberg, eller Ostende, eller Köln, och då I viljea begära mitt utvisande, skolen I nödgas vävda er till femton olika regeringar, af hvilka de fjorton bestämdt skratta cr midt i