Dagens Nyheter – 7 september 1868, sida 2

Sandhamn öfver 30 estländska fartyg, de flesta astade med salt, öfver hvilkas öde man är oroig. Svensk Författningssamlings Af 1 har utkommit och ianehåller: 1. k. m:ts kunö else, angående upphörande af den vid konunsens afresa till södra delarne af riket i nåder tillörordnade regering; 2. Kammarkollegii, statskon.orets och kommerskollegii kungörelse, angående anevarande års lösniogspris för tiondeoch persedel-tackjernet samt Osmundsjernsräntan, samt 3. Kommerskollegii kungörelse angående Nederländernas förklarande smittade af kreaturspest. Hyrkomötet hade i lördags sammanträden såväl under försom eftermiddagen. Dervid förekom, utom remiss af de från regeringen dagen förut genom statrådet Carlson aflemnade skrifvelserna, ingenting annat än diskussionen öfver det af biskop Bring inlemnade förslaget till arbetsordning för mötet, hvilket med några förändringar antogs. Största bryderiet hade mötet med att komma öfverens om huru ledamöterna under sammanträdena skola placera sig. Några yrkade att hvad förordningen om kyrkomöte i detta afseende innehåller skulle följas utan vidare. Hr Bring hade isin arbetsordning föreslagit, att ledamöterna, såväl prester som lekmän, skalle gruppera sig stiftsvis, en åsigt som biskop Beckman delade. Biskopen öfver Wisby stift hr Anjou tyckte detvara bäst att presterna satte sig tillsammans på den ena och lekmännen på den aädra sidan om ordföranden, och hr P. Hierta ingaf ett förslag till placering, hvari han ej så tydligt som hr Anjou uttalade önskvärdheten af att skilja fåren från getterna, men af hvilket resultatet skulle blifvit ungefär lika med det, hvartil hr Anjou ville komma. Efter mycket ordande om denna föga vigtiga angelägenhet beslöts ändtligen att ledamöterna skola taga sina platser stiftsvis, så att biskoparna komma att sitta främst, bakom dem stiftens presterliga ombud och bakom dessa lekmannaombuden. i 1982 mom. af hr Brings förslag till arbetsordning stadgades: Uteblifver ombud förfallolöst eller utan mötets samtycke från tre på hvarandra följande sammanträden, anses han hafva afsagt sig befattningen såsom ombud. ... I Detta stadgande blef förkastadt med 32 röster mot 25. Den första 3 som blef föremål för öfverläggning i lördags eftm., var den 13:de, som lyder: I Förmiddagssammanträde börjas och eftermid4 dagssammanträde slutas med bön, som af ordE föranden anordnas. Hrr Bergstedt och Ribbing erinrade derom, att bön vore ett och arbete I ett annat, samt att en föreskrift om obligatoriska andaktöfningar ej lämpligen hade sin plats uti en arbetsordning. Engelska parlamertets förmiddagssammanträden börjades med bön, men detta hade på sednare tider urartat derhän, att knappast någon af ledamöterna uti de begge husen anlände förr än andaktsstunden tillända4 lupitt). Hrr Beckman, Torpadie och Kolmodin m. fl. trodde visserligen, att en så pass HM kristlig församling som kyrkomötet ej skullo underlåta att börja och sluta sina sammanträSd den med bön, äfven om det ej vore uttryckligen 4 föreskrifvet; men S:n hade ur kristlig synpunkt 1 mycket för sig och borde derför blifva qvar4 stående, hvilket också utan votering blef mö3 tets beslut. 1 Man skulle af detta beslut kunna komma till H den öfvertygelsen att flertalet af mötets medlemmar hade ett stort behof att, efter väl för4 rättadt värf, söka sin umgängelse med Gud i I bönen, samt att de derför ej skulle underlåta att sluta något eftermiddagssammanträde med anodaktsöfningar. Ilördags afton inträffade emellertid den för mången åhörare öfverraskande Å företeelsen, att våra moderna kyrkofäder så I småningom, en och annan visserligen med dröjande steg, likasom om han afbidat en andlig spis, aflägsnade sig ur sessionssalen, ntan att 4 ordföranden anordnade, såsom det så beteckFnande heter uti den godkända 13 S:n, något lofoch tackoffer. Måhända tyckte han, att det högvördiga ståndet — som mötet alltsom3 oftast af misstag får heta — efter blott tvenne timmars ordkäbbel gerna kunde i all sköns lugn och utan rvågra ceremonier åtskiljas. Med 40 röster emot 14 godkändes 14 S:n, som X medgifver ordföranden rättighet att vägra pro. d position på frågor, com efter hans åsigt ej tillhöra mötets behandling, mötet dock förbeH hållet att godkänna eller icke godkänna ordföÅA randens åsigt. Ir. 4. W. Björck trodde dere: mot, att ex dylik rättighet skulle blifva ett medel i ordförandens hand att afklippa mindre H ) Bäst vore att öfverlemna åt ordföranden att förfara efter omständigheterna. 205