Dagens Nyheter – 7 september 1868, sida 2

— Och på dem som låna sig till verktyg åt do ärelystna prinsarne. — Huaufvudsaken, min herre, är att jag vill föreslå er att följa mig till municipalrådet, som nu är samladt. Jag har en petition — här ser ni den — i hvilken jag begär att Bourbonerna måtte bli återkallade. Det är det enda botemedel jag kan finna mot det närvarande onda. eller kanske ni har något bättre på ert apote Herr Gouault, så allvarlig han i sjelfva verket var, hörde till dessa menniskor, som ha ett oemotståndligt behof af att uttrycka sig skämtsamt äfven vid tillfällen, då detta icke alls är på sin plats. Hvad apotekaren beträffar, var han, oaktadt sin fanatism, en mycket intelligent man. Han kunde bli uppretad på herr Gouault, när han såg honom afstånd; men fick han höra honom tala, blef han snart afväpnad. Han utbrast i ett högljudt skratt, såsom Mirabeau brukade. — Min herre, svarade han, jag stänger mitt apotek, när fäderneslandet är i fara. Jag känner för ett sådant fall endast ett botemedel: jernet.. — Än elden då? insinuerade herr Gouault. — Åbja, äfven elden, om den icke blir släckt i förtid... Men jag går emellertid in på ert förslag. Jag begifver mig till rådhuset; det skall bli intressant att se, på hvilkendera sidan majoriteten står. Huru många underskrifter har ni redan på er petition? — Jag har sjelf skrifvit under den först; mina vänner dröja, till dess ledamöterna a: stadens styrelse undertecknat sina namn. — Då kommer ni aldrig att få era vänners underskrifter. ! — Det är just det vi skola se, — Låtom 0ss gå, mina horrav.:. Jag bad