att fråga dig till råds, sade han till mig med halfhög röst. Du tänker längre än jag... Men du förlåter mig väl nu, min son, eller huru ?... Jag borde lära mig kayppla, jag också, såsom den der wärtembergaren... sådana sysselsättningar passa numera bäst för mig... Jag hindrade honom från att fortsätta, genom att falla honom om halsen; och nu skämdes jag äfver den lexa, jag gifvit honom. (Forts.)