Dagens Nyheter – 4 september 1868, sida 3

drömde väl konungarnes hämnvare, ifall han sof i detta hus? Vid nattens inbrott hörde jag ropo:: — Elden är löa! elden är lös! — Det är soldater som roa sig, täskte jag för mig sjelf helt förbittrad, medan jag beredde mig att gå ut. Min tar satt framför kaminen och värmde sig, såsom vanligt. Han putsade ljuset, som stod bredvid bozom på ett bord, och jag kom dervid att so på honom. Hans anlote var i detta ögonblick starkt belyst; jag blef slagen afhäpvad öfver det uttryck, jag spårade i detsamma. Jag stannade och betraktade honom. — Nå, hvarför skyndar du ints att hjelpa till vid släckningen? sado han Icende till mig. Jag ryste. — Min far, ni vet hvar det brioner? — Jeg anar hvar det är. — Nåväl, säg mig hvad ri tror. — Det är utan tvifvel det hus, hvari ryske kejsaren hor, som råkat i brand. Han får nu en påminnelse om... Kremlin. — Huru! har ni gjort detta, min far? — Nej; men jag känner personen, som gerna velat göra det... och som nu förmodligen tillfredaställt sin önskan i detta afseende. Jag gick ut, man hade ropat på hjelp tillräckligt tidigt. Jag tror till och med att mordbräanarnae i sin otålighet uppgifvit ett allarmrop, då de villo gifva luft åt sin segerglädje. Jag sprang till Bourg Neuf-gatan. Kejsaren af Ryssland stod på den öppna platsen framför det brinnande huset, omgifven af sin stab, och betraktade lågorna. Jag såg honom tydligt; hans vackra ansigto var blekt, och ett uttryck af tankfollhet hvilade derötver. Hvilken fråga ställde han till sig sjelf? Tänkte han på Moskwa? En massa menniskor tillströmmade från all: