Dagens Nyheter – 4 september 1868, sida 2

DEN VITA, KOKARDIN (Öfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts, fr. föreg. n:r ) XV. När vi: befunno 0o3s på gatan, sade min far till mig med alla tecken till den djupaste förtrytelse: — Hon skulle dö, sade hon, ifall hennsas morbror doge, men om jag fölle ifrån, det skulle hon ej bry sig om, den otacksamma! Det syns nu att jag verkligen är en far för henne. Som du vet, dö icke barnen af sorg, när de mista sina föräldrar... Helt annorlunda sörja föräldrarne sina barn!... — Avklaga henne icke! svarade jag, som verkligen blef rörd af gubben3 afundsjuka. — Jag anklagar henne ej, men om jag kunde låta döda mig för henne, så skulle jag göra det. Ack! dessa hvita! dessa aristokrater! När de icke förödmjuka oss genora sitt högmod, söka de förödmjuka oss genom sin godhet. Maurice, vi måste rädda dessa menniskor, mot deras egen vilja hindra dem från att begå en dumhet. Jag genomskädar deras plan; de ha för afsigt att afgifva en opinionsyttring... Ahl! de galningarne! de galningarne! ... Om det blott funnes tjugo pålitliga patrioter i denna stad, skulle det icke vara så svårt för os3 att nödga deras kejsare och kungar att göra sin vistelse i Troyes ganska kort. — Hvad menar ni? — Jag vet ännu ej, huru det skall gå till; men när Napoleon var på besök hos Ryssarne, uhfvo dessa ett exempel, som kanske förtjenar efterföljd. Han lemnade Moskwa af fruktan att ban annars skulle brinna upp och Moskwa