Dagens Nyheter – 3 september 1868, sida 3

Tutning och klämtning. Man får så ofta höra, det Sverge är ett fattigt land i ett hörn af jorden; men icke är det väl derföre nödvändigt, att på ett så eklatant sätt ge tillkänna vår aflägsenhet från den civiliserade verlden, såsom genom tutning, klämtning och hvad öfrigt de hafva för namn dessa oljud, som tornväktare och brandvakter förmå åstadkomma. Hvad ändamålet med tutvingen är, vet hvar och en; men månne det skall vara af behofvet påkalladt att regelbundet en gång i timman väcka upp en god del af städernas invånare, åtminstone de, som äro nog olycklige att bo i närheten af någon kyrka, på det de må veta att den högt uppsatte mannen icke somnat från sina åligganden; då det likväl gifves ett mycket säkrare sätt att kontrollera herrar tornväktares vaksamhet, nemligen förmedelst s. k. vaktur, hvilka redan under ett tjugotal af år varit använda vid en stor del af fabrikerna i landet. Det vore önskvärdt att de herrar, nå hvilka en förändring i detta hänseende kan bero, gjorde en promenad till någon af våra verkstäder och toge litet notis om dessa enkla tillställningar, så att man kunde ha utsigt att fraradeles få sofva i ro; men detta torde väl höra till de fromma önskningarne, då ryktet vill veta, att dessa herrar njuta af en god sömn och således förmodligen icke störas af tutningen. Hvad deremot orsaken till bibehållandet af klämtningen kl. 10 4, denna qvarlefva från de katolska kyrkobruken, skall vara, kan i sanning ingen förnuftig varelse utfundera. De förhållanden, hvarunder bruket af klämtning , infördes, hafva för mer än trehundra år sedan upphört att existera här i landet; men icke förthy klämtas här år ut och år:in, förmiddag och eftermiddag, utan att denna klämtning står i något sammanhang med våra religiösa plägseder eller utgör en påminnelse om annat, än att våra förfäder i 9 å 10 led tillbaka voro katoliker och kallades till Mariabönen af sina kyrkors klockor vid dessa tider af dagen. Likaså obshöflig som klämtningen är äfven den tidiga ringningen på morgnarne nu sedan klockor blifvit så allmänna; så mycket mer som arbetet ingenstädes nu mera lär börja så tidigt, att arbetaren behöfver väckas kl. 4. Det vore derför på dot högsta önskligt att, likasom det icke är tillåtet någon enskild person att störa nattron, ordningens och fridens handhafvare förbjödos att mellan kl. 9 på attonen och 8 på morgonen föra något oväsende, med undantag af vid eldsvådor, samt att all förvillande klämtning etc. fullkomligt borttoges.