Dagens Nyheter – 3 september 1868, sida 3

BASERA LTR KSR KAN IKEA AASE ERA ND vade mig också all anledning att vidare vara det. Jag intogs af rörelse och tryckte hans händer ; vi omfamnade hvarandra. Valentine strålade, icke af hopp eller glädje, utan af stolthet. Hon liknade en martyr, som ser bålet och — mellan lågorna — den oändliga him melen. oo o— Tack! yttrade hon till oss. Och nu må hvar och en sköta hvad hananser för sin pligt. Om en af er dör, så skall också jag dö. Farväl, Maurice, vi se hvarandra åter! Till er morbror säger jag: var vid godt mod !l Hon återtog banden och kokarden, som :hon lagt ifrån sig på ett bord, och nickande hjertligt åt o3s båda, lemnade hon salongen. Hon passerade min far, men på honom helsade hon .endast såsom vanligt. Var hon kanske ond på den gamle? Nej, visst icke; men han egde ej hennes tillgifvenhet i samma grad som herr Gouault och jag, och det var meilan oss hon denna afton velat sluta fred. Vi aflägsnade oss, så snart hon gått ut. (Forts.)