Dagens Nyheter – 3 september 1868, sida 2

likasom vi, i händelse det behöfdes, skulle intyga deras mod och fosterlandskärlek. Herr Gouault hade tagit på sig en nobel min, som prydde honom rera än det ordenskors, han bar på sitt bröst. Man kunde hata herr Gouaults åsigter; men mannen sjelf var angenäm, tilldragande. När man såg och hörde honom, var man färdig att förlåta honom allt. Jag väntade, emedan jag tyckte mig märka att han ännu hade något att tillägga. — Det är möjligt, återtog han, att staden kommer att blifva besatt af utländska trupper några dagar, kanske några veckor. Kejsaren af Ryssland, kejsaren af Österrike och konungen af Preussen skola efter all sanvolikhet dröja här, till dess ett fördrag hinner afslutas. Naturligtvis får man lof att tillsätta ett administrationsråd, som skall vaka öfver ordningen och tillse att ej lugnet blir stördt. Se här chevalier Daven, de allierade armåernas generalkommissarie, hvilken har för afsigt att i morgon för ifrågavarande ändamål sammankalla borgmästaren och stadens öfriga högre tjenstemän. Finner ni något otillständigt i denna åtgärd, och om ni gillar dan, vill ni ej bjelpa 033 att öfvertyga den eller dem af de kallade, som äro af en annan mening, att de misstaga sig — Skall det åligga den tilltänkta komiten att värna och understödja de fattiga, som förlorat eller löpa fara att förlora allt genom vålägästning, samt att, så vidt möjligt är, blidka det uppretade folket? frågade min far. — lHvad mig beträffar, tillade jag, tror jag visserligen icke att derna komit6 skall kunna uträtta något; men jag har derför ingenting emot des3 nedsättande. Ett vilkor är jag lik väl böjd att framställa, det nemligen att hvar och ens öfvertygelse må respekteras, och at