Dagens Nyheter – 2 september 1868, sida 2

(Öfversättuing af PER EDVIN STENFELT.) (Forts fr. föreg. nr) XIV. Folket i Champagre kommer endast ihåg kosackerna; det har gifvit detta namn åt alla främlingar, som. vid den tid, hvarom jag talar, öfversvämmade deras land. Men sanva förhållandet är att de ryska soldaterna hvarken voro de mest utsväfvande eller de grymmaste. De ströko omkring, stulo och mördade efter bekof, men man kan icke påbörda dem en sådan råhet, en sådan ständigt framträdande afundsamhet, som utmärkte vissa trupper, tillhörande des schlesiska armån. Disciplinen var ojemn, ingenting att lita på. 3oklagade man sig för en utländsk anförare, Få brukade han icke sällan låta den brottslige beljs sin avklagare om ursäkt, så vida det var något mindre fel som blifvit begåvget, och återigen, ifall det var fråga om en gröfre förscel ec, paf han ibland order om ett strängt str. ff, för att statuera ett afskräckande exemrel Jag har sjelf sett en rysk officer skjuta ;h äl en af sina kosacker, som på olofligt sätt lavt sig till en klocka. Men klagomålen ledde ej altid till åsyftad vrsar. Det hände att den kompanichef eller öfverste, till hvilken man vände sig, skrattade en midt i avsigtet, då man kom och bad om vpprättelse. När soldaten sålunda fann sitt handlingssätt gilladt, kände han sig naturligtvis uppnmustr.d att fortsätta såsom han börjat. Pen dag, då de allierade inryckte i staden, ble! en poliskommissarie anbållen ett litet stycke fön vårt bus. Man ville taga från honom