Dagens Nyheter – 31 augusti 1868, sida 3

— Alldeles för mycket! svarade han; och hvad hade de för sig? — För ta:an! de läste böner ifrån morgonen till sena qvällen. — Jaså, då var mödans lön icke för stor... Tack, min raske vän! Till häst, mina herrar! Utan att invänta de öfriga, kastade sig Napoleon upp i sadeln och sprängde bort. Den förvånade generalstaben upphann honom icke förrän på ett afstånd af minst hundrade steg ifrån det ställe, der man hade gjort halt. Fienden var ej lårgt borta; dess förtrupper anträffades en och en half mil från Troyes, mellan Breviandes och Maisons-Blanches. Genast gafs order till anfall. De öfverrumplade allierade drogo sig tillbaka, och tillfredsställd af att hafva tagit en fältvagn och en kanon, qvarlemmade kejsaren några kompavier, som skulle betrygga reträtten på detta håll samt återvände till Troyes lika hastigt som han på morgonen lemnat staden. Klockan var 2 på eftermiddagen. Man stred samtidigt på tvänne ställen, vid Breviandes, Saint-Parres och Cr6ney; vägen till Paris var den enda som ännu stod öppen. Man hade ej en minat att förlora. För en timma lemnade Napoleon sin sadel, diktorade några bref, hvarefter han åter svingade sig upp på hästryggen och red till Nogent. Alla trupper, som ännu ej varit med i elden, skulle åtfölja honom: borgarmilisen i Troyes var tillräcklig till att öppna portarne för fienden och antända de broar, som borde uppbrännas. Under tiden hade ett rykte utbredt sig att kejsaren tänkt sätta eld på staden. Men hvartill skulle väl det tjena? Kriget var i sig sjelf nog ödeläggande för att denna ytterligare grymhet skulle kunna försvaras, och Napoleon trodde sig på stridsfälten vid Champ-Aubert och Montmirail ånyo komma att rycka till sig lyckan