Dagens Nyheter – 31 augusti 1868, sida 2

att vi båda ha de bästa afsigter. Och vidare kommer försynen utan tvifvel snart nog att afgöra, huruvida segern skall tillfalla er morbrors parti eller det hvartill jag hörer. — Se der ett resonnemang, som jag kan kalla sundt, sade fru Gouault, som icke på länge deltagit i ett samtal af allvarsam natur, och som nu instämde i mitt yttrande, för att sedan kunna aflägsna sig. Om herr Gouault ville lyssna till mina råd, skulle vi resa bort någon tid. Vi ha bekanta i den ryska armån, så att vi säkerligen skulle få fritt passera, och sedan kriget vore slut, kunde vi återvända. Jag är förvissad om att allting här skall oss förutan gå lika bra eller lika illa. När vi komma igen, veta vi hvad vi skola ropa. Valentine rodnade, då hon hörde sin tant tala på detta sätt; men hon svarade intet. Den goda fru Gouault gick öfver golfvet med långsamma, högtidliga steg samt lemnade salongen. När vi blifvit ensamma, sade jag till Valentine: — Er morbror har något farligt företag i sinnet, eller huru? — Farligt! ja, för närvarande är ju allt hvad man försöker förenadt med våda. Hvem vet om icke kejsaren denna afton skall sätta staden i brand, för att betrygga sin reträtt, eller om icke fienden skall göra det i morgon, för att hämnas på kejsaren?... Men jag vill säga er, Maurice att hvad som för närvarande bedröfvar mig är ej den fara, för hvilken jag anser min morbror utsätta sig, och icke heller tanken på de kulor, som möjligen kunfa träffa och genomborra er... jag erfar en ångest, som jag ej sjelf kan fatta eller förklara. Jag ångrar mig öfver att jag uppskjutit min lycka, att jag ej förr hängifvit mig åt kärleken. Jag ser så många i elände bragta menriskor, så många döda, man omtalar så förskräckliga berättel