BEN HVITA KOKARDEN. Af LOUIS ULBACH. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) — Valentine, gör då såsom jag, inföll fru Gouault, hvilken icke förstod någonting af denna rörande scen; lägg dig ej i sådana der saker, som endast röra männen. — Ack, kära tant, lika gerna kunde ni bedja mig ej bry mig om mitt eget hjerta. Det är möjligt att jag med rätta synes oförnuftig; men jag är sådan jag blifvit genom min uppfostran. Jag kan ej sakna intresse för hvad som kostar så mycket blod... Säg mig, Maurice, tycker ni icke mera om mig, då ni finner mig vara en stark anhängare af Kristi lära och konungamakten, än om jag vore likgiltig för både himmeleas och jordens angelägenheter? — Ja, ni säger sannt, Valentine. Men ni får icke derför oroa er för mycket. Hvad gör det egentligen att våra meningar äro stridiga i politiskt afseende? Tänk blott på min far, hvilken uppoffring han har gjort! Han uppfostrade er enligt er morbrors åsigter, ehuru dessa voro hans egna alldeles motsatta. Han åtog sig att göra detta, och han uppfyllde hvad han lofvat. Han lydde hr Gouault, såsom en soldat lyder sin general, äfven fastän han dervid tvangs att förråda sina grundsatger. Och härunder visste han väl, huru mycket framtida ondt han tillskyndade både sig sjelf och mig. Sök nu vara lugn och nöjd samt använd ert goda förstånd till att förebygga hvarje oförsigtighet och omfatta med ötvertygelse och-värma hvilkendera saken ni behagar. Om vi tänka olika i ett eller annat fall, öfveronsstämma vi åtminstone derutinnan