Dagens Nyheter – 29 augusti 1868, sida 2

strategiska rörelser; men vi, som sågo hans blekhet, då han inryckte i Troyes, sågo hans sorgsna utseende före striden, hans oro efter densamma, vi misstaga oss ej, då vi säga att Napoleon vid denna tidpunkt kände sig vara en främling 1 sitt rike, att hans leende endast härrörde af ett ytterligt bemödande att dölja han3 kränkta högmod. I sin hållning, i sina åtbörder var han ännu alltid en beundransvärd aktör, kanske en bland de störste som uppträdt i den menskliga tragedien; men man såg honom svettas af matthet; man såg huru han ans strängde sig, huru han midt i motgångarne sökte hålla god min. Då ordningen kommer till Cesarerne att bestiga arenan, för att der strida och dö, då få de också utseende af gladiatorer, då helsa de ock åskådarne på samma sätt som de gamle romerska fäktarne, när dessa gingo en säker död till mötes. Napoleon lemnade staden denna dag. Han helsade på folket, då han red bort, men man besvarade ej hang helsning. Man stred ännu i Maisons-Blanches; och utanför stadens portar nedsablade gardets dragoner det fiendtliga kavalleriet alldeles invid Saint-Parres-aux-Tertres. Tidigt följande morgon spriddes ett rykte, att hela Frankrike var i uppror, att Vendbe hade rest sig, att kosackerne uppbrännt staden Sens och att Napoleon, förrådd af sin egen familj, äfven blifvit lemnad i sticket utaf Murat. Af alla dessa nyheter grundade sig endast den sista på verkligheten; alla de öfriga voro antingen diktade eller ock betydligt öfverdrifna. Det var emellertid den dagen Caulincourt fick befallning att underhandla om fred till hvad pris som heldst. Kejsaren litade på hans heder, på hans sjelfuppoffring, och gaf honom ett säkerhetskort (carta blarche). Detta ord,som blifvit historiskt, kolporterades genast öfver hela staden, Hr Gouault, som jag träffade mycket ofta,