Dagens Nyheter – 29 augusti 1868, sida 2

bryta upp. Kurirer afskickades oupphörligt; åskådarne mumlade, knotande: — Se der! nu skall han begifva sig utaf. Men natten kom och kejsaren stannade qvar. — Han dröjer, derföre att han vill plundra oss, bränna upp våra hus, mörda oss, sade folket; man strider redan i Maisons-Blanches. Så var det ock. Hertigen af Tråviso hade tillbakaslagit furst Lichtenstein två mil från Troyes; men han skulle återkomma dagen derpå. Napoleon var i staden, man såg hanz3 skugga bakom fönstren i det hotell han bebodde; och ändå var man rädd för kosackerne, man fruktade för möjligheten af deras ankomst, och denna fruktan hade spridt sig äfven till soldaterne. — Du skall få se, sade min far till mig, då vi åto qvällsvard, att vi bli tvungna till att försvara honom. I morgon skall man bestämdt hålla jagt efter honom, och kanske någonting ännu värre kommer att inträffa. Förtroendet till hvad man kallade kejsardömets pråstige, ett ofrivilligt medlidande med kejsaren kanhända, fanns ännu qvar hos invånarne i denna trakt i Frankrike. De kunde ej så långt drifva sitt hat mot den store mannen; de nöjde sig med att bevaka honom och gingo på post med knutna näfvar. Myndigheterna hade ej vidtagit några åtgärder, för att skaffa föda och bostad åt soldaterna: och för öfrigt hvad skulle de väl kunnat uträtta, då de hade att göra med en befolkning, så motsträfvig och stadd i så knappa omstänrdigheter? Vi gingo ej till sängs under hela natten. Man slog i hvarje ögonblick på vår port; fader Cerbonrets hus hade fått rykte om sig att vara ett af de mest gästvänliga i hela staden. Vi fingo också ända till dagens inbrott ej göra annat än utdela vin, bröd och pengar