Dagens Nyheter – 29 augusti 1868, sida 2

eller zur mjölk, kl. 5 på e m. smörgås och kl. I aftonvard. Detta är ett anständigt lefnadsätt, hvarpå en arbetare kan stå sig, och jag skulle önska, att våra större jordegare ville i detta enda afseerde taga dessa bönder till föresyn och exempel. Det skulle qväfva det dolda missnöjet och förekomma mycket lösdrifveri. Efter denna utflygt på kosthållets område, återkommer jag ännu en gång till arrendatorerra. Sedan en mävgd danskar arrenderat större och mitdre former i Skåre, hafva arrendeafgifterna ökats med snart sagdt hvarje år. Men i samma förhållande, som arrendera ökats, har arrecdetiden förkortats, för att sätta jordegaren i tillfälle att desto förr kunna höja ar rer det. Detta har verkat en osäkerhet bland den stora klass af svenska medborgare, com icke haft tillräckligt kapital att sjelfva blifva jordegare, utan måste arrendera jord. Men denna osäkerhet kan icke fortfara länge, fåvida vi icke vilja se oss beröfvade en stor del af våra verksammaste och mest intelligenta jordbrukare. Den stora jordegaren måste göra något 1 det allmännas intresse, i aunat fall blir det riksdagens sak, att taga denna stora och viptiga fråga om hand, för att få den ordnad. Vi kunna icke länge åse dylika godtyckligheter å ömse sidor, som dem, hvilka en längre tid existerat mellan jordegare och bönder på en del större gods. Det visar sig tydlgt, att det ligger rågot under allt detta, som en landshöfdings faderliga råd icke alltid räcka till att bota. Vi måste hafva lag i stället för godtycke, ty arbetaren kan icke fortfarande vara en lekboll i kapitalistens hand. Svenska jorden får icke ligga ofruktbar och svenska armar, som vilja arbeta, få icke vara sysslolösa, endast derföre att en jordegares ofta obilliga anspråk icke bli tillfredsstälda. Jag är ingen vän af våld, men lika litet af godtycke och förbiseende af de menskliga rättigheter, på hvilka vår tid gör anspråk. Det är lätt, att med lagens tillbjelp vräka en uppstudsig arrendator, men allmävna opinionen måste en gång vräka den jordegare, som icke stälier humanitet och billighet i jemnbredd med lagen. Man får lära sig inse, att 19:e århundradets civilisation icke tillåter, att folket afspisas med sill och potates. SEE EET