Dagens Nyheter – 29 augusti 1868, sida 1

seende på Skottland. Skånes frälsebhönder och : äGeras patroner. Om den rörelse bland en del af Skånes jordbrukande befolkning, som nu är rådande och hvilken redan ledt till beklagansvärda konflikter mellan arrendatorer och jordegare, skrifvesi Helsingborgs Tidning följande, somär så mycketmer märkligt derför att det stått just i detta blad, hvilket ej anses för att vilja framdraga i ljuset de maktmissbruk, hvartill de skånska egendomsherrarne göra sig skyldiga emot sina underlydande. Den ni ämnda uppsatsen; hvars Se nningar äro värda att beaktas äfven af andra än Skånska egendomsegare, lyder sålunda: Om man kastar en blick på arrendatorsoch hofveri-systemet i Skåne, så finner man, att vi på do sista tjugo åren snarare gått tillbaka än framåt. Förr ansåg en jordegare det vara sin skyldighet, att lemna så lång arrendetid som möjligt och till och med bevilja optionsrätt, för att tillförsäkra arfvingarna frukten af föräldrar1a3 nedlagda möda och arbete. Arrendena voro i allmänhet låga, men hofveritjensten var till-. räckligt tryckande och bindrade ofta en arrendator från att i rätter tid kuuna så och skörda sin egendom. Men man hade ändå en viss trygghet i fråga om besittningen och landbonden bar med tålamod sina servituter i hopp att hans. barn en gång skulle hafva något att lefva af. En ny tid har inträdt och med den nya förhållanden. Vid sammanslagning afjordlapparne till större farmer hafva en mängd torpare blitvit förvandlade till stat-torpare, och stat-torpare äro ungefär enahanda med lifegne eller slafvar. De hafva visserligen sin frihet, som det heter, att flytta hvart de vilja, men denna frihet är illu30risk, ty hvilken enskild person, eller hvilken kommun tar emot ett hjonelag, som är utfattigt och åtföljdt af en skara barn? Det återstår således intet arnat för offret af den nya tidens förbättringar än att underkasta sig sitt öde, framlefva ett uselt lif på sill och potates och svagdricka och lemna efter sig en afkomma, som är utsvulten, kraftlös och oduglig till arbete. För eko-. nomen är det en glädjarde syn att se stora och bördiga åkertegar der förut alstrades endast svaga skördar, att fiora vackra racckreatur beta på Inöfvervallar, der förut syntes några utmagradö kor och får. Men tyvärr är detta endast. framsidan af medaljen och frånsidan är, som jag redan visat, mindre lysande. Vore det icke på tider, att söka bot mot det onda? Skulle icke. vid våra lanudtbruksmöten medaljer, ja till och med dukater och specier kunna utdelas som be-. löning åt dea jordbrukare, som bäst vårdade sina stat-torpare och tjenare, så i materielt som inteliektuelt hänseende? Höganäs bolag erhöll i fjol i Paris 10,000 france3 för något dylikt vis å vis brukets arbetare, och det väckte allmän. tillfredställelse, att äfven den svenska filantropien vunnit erkännande i verldsstaden. Jag talade om sill och potates och svagdricka, och kan försäkra, att deri icke ligger någon öfverdrift, äften då det icke ensamt gäller stattorparse. Jag har nemligen till granne på ena. sidan en stor adlig jordegare — på den andra är den berömde majoren i träskor, som icke heller lär vara någon stor filantrop — hvilken låter sitt folk stiga upp kl. !2 4 hvarje morgon, låter dem med tom mage arbeta till kl. 7, då de erbåilla sill och potates och svagdricka, hvarefter. de få fortsätta sitt arbete till kl. 12, då de till middag erhåila sill och potates och mjölkblandnving d. v. 3. tre delar svagdricka och den fjerde mjölk, och slutligen kl. 7 eller 8 på aftonen mjölkblard-. ning och ett stycke bröd. Det är en högtia för dessa arma menniskor, om köttaffall skulle visa sig på deras bord. Och detta är i Skåne år 1868! Sanningen till beder, bör jag likväl tillägga, ott sherrskapet, som i dagligt lif icke lefver kräsliga, ofta ser främmande på gödkalfstekar, lam, delikata beefstekar 0. 8. v., så att icke fattas det kött i huset. Men jag frågar, hvad qvantum arbete kan man vänta af dessa utsvultna menniskor, om de ens blifva betraktades som sådana? Jag må tillstå, att våra bönder, äfven af den äldre, solidare sorten, låta sitt folk lefva vida bättre. Ios dem stiger man äfven upp kl. balf 4, men kl. klockan 3 erbålla de en kopp kaffe med bröd, — då bränvin är bortlagdt, såsom lyckligtvis ofta är fallet — eiler en smörgås, Kl. 8 sill och potates och mjölk eller mjölkblandning af mera jemn fördelning af svagdricka och mjölk än vid det berrskapliga bordet,samt till middagen alltid en kötträtt med soppa, gröt