Dagens Nyheter – 28 augusti 1868, sida 3

KEANE ERA OO NE — ? -—-7— 9o— kastade sig om hans hals och utropade med gäll röst: — Lefve kejsaren! Men hon ropade detta blott en gång; sedan nedföll hon afsvimmad. Då kejsaren och staben passerat, sade jag till min far: — Jag har sett nog; låt os3 gå. Vi gingo långa krokvägar, men ändock hade vi hunnit hem, innan soldaterna marscherat förbi vårt hus. För andra gången såg jag Napoleon; det var i hörnet åf Tomple-gatan. IHans min var likadan som en stund förut; och samma tystnad som var rådande i S:t Jacques, herrskade på gatorna i Troyes. Nu regnade det ej mera. Snön hade vunnit öfvertaget; den nedstörtade i massor från himmelen. Napoleon kuoöppte upp sin rock. När han steg af hästen utanför det hotell, som han skulle bebo i Troye3, lärer han, efter hvad det berättas, ha sagt åt prefekten i en sträf, tvär ton, som uttryckte mera än en förebråelse: — Det är mycket kallt här i staden, märker jag. — Det är sannt, ers majestät... stammade prefekten, som icke visste huru han skulle svara; man vore färdig att tro sig vistas i Moskwa. En blixt framsköt ur kejsarens öga; han gick ifrån den oskickige embetsmannen, som mottagit honom med hvad han ansåg en hotelse, och innan han begaf sig in uti det vackra hus, som var utsedt till. hans bostad, betraktade han detsamma: fruktade han att ånyo inträda i Kremlin? (Forts.)