Dagens Nyheter – 28 augusti 1868, sida 2

est jag efter all sannolikbet skulle träffa stadens förnämsta borgäre, samt berätta för desså ge nyheter, jag medförde. Jag lydde och fann utanför hotellet en mängd hustrur, . mödrar, systrar och döttrar; ryktet hade redan förkunrat ått en af de frivilliga; som några dagar förut lemnat Troyes, nu hade återkommit. Hvarför var han ensam? Hade väl de öfriga blifvit dödade, sårade? — Har ni sett min son? Gif mig någon underrättelse om min man, min bror, ropade man till mig från alla sidor: Och jag svarade på frågorna: — Allt är godt och väl Jag vågade icke tillstå att jag i sjelfva verket ej hade några bestämda upplysningar angående den ene eller andre individen att meddela. Prefekteu utfärdade en kungörelse, som genast blef anslagen på husknutarne. Deri gaf han tillkänna att en stor seger var vunnen; fienden hade blifvit tillbakaslagen. Men ingen ville tro på dessa lugnande underrättelser. Annu hade man ju preussarne helt nära åt Brienne-sidan till, och kosackerna nalkades från Bar-sur-Aube. Man skakade hufvudet, man såg på snön, huru den föll, och gick hem till sig för att säga åt de sina: — Låtom oss söka ett ställe, der vi kunna gömma oss; här förestår en svår förödelse. Jag blef förskräckt öfver att finna en så allmän modlöshet; denna bedröfvade mig nästan mera än kriget med dess fasor. Jag begaf mig långsamt hem. Herr Gouault väntade mig der; han var allvarsam. I hans ögon brann en eld, hvilken, sä att säga, värmde dem, men gjorde dem icke lysande. — Maurice, ni skall bli min systerson! sade han, i det han räckte mig handen. — Utan alla vilkor? frågade jag. Hans ögonbryn rördes på ett sätt, som tyd