Dagens Nyheter – 27 augusti 1868, sida 3

sigten titta fram mellan träden. Närmare Lesmont mötte vi en skara bönder, väpnade med liar, yxor och spett. Dessa frågade oss ifrigt om vi visste hvar de skulle kunna träffa kossackerna. Redan hade de en gång varit i handgemäng med dem och dödat ett mindre antal samt voro nu ledsna öfver att de icke tagit lifvet af en vida större mängd. Från Lesmont foro vi allmänna landsvägen och lemnade den icke vidare. Man var nu på kejsarens befallning sysselsatt med att reparera bron. Jag kände igen soldater, som deltagit i slagtningen dagen förut, och hvilka nu voro beordrade att törhindra de försök, om möjligen skulle göras af fienden, att komma öfver floden. Då vi nalkades Troyes, mötte vi truppafdelningar, som marscherade till Brienne. — Söla inte, sade fader Cerbonnet till dem; eljest får ni ej vara med i den förestående bataljen. Och då påskyndade de sina steg, ropande : — Lefve kejsaren! XL Vid middagstiden anlände vi till förstaden S:t Jacques, i hvilken en icke så obetydlig truppstyrka befanns vara samlad. Vi blefvo förvänade, då vi, i detsamma vi veko om PontHubert-gatans hörn, fingo höra ljudliga förbannelser och varseblefvo midt ibland våra soldater samt en mängd bondfolk och arbetare i staden, som tillströmmat, några män, iklädda utländsk uniform. Jag frågade hvad detta hade att betyda. — De äro marodörer, kosacker... Sådana gripa vi här flera gånger om dagen, svarade mig en soldat.