Dagens Nyheter – 26 augusti 1868, sida 2

NO, mina vänner — sen dål... korset! Valentine trädde fram till kyrkoherden, tog sakta dekorationen ur hans hand samt fästade den med en nål på hans bröst. Kejsaren böjde hufvudet åt sidan och betraktade med välbehag denna tafla. . Abb Henriot var helt rörd, och som han ej vågade omfamna sin f. d. lärjunge, fattade ban Valentines båda händer och betäckte dem med kyssar. — Erg majestät, era majestät! stammade han. Jag öfverväldigas af denna stora nåd. Jag har ej gjort mig förtjent deraf. Men här ser ni en soldat, som stridt tappert, tillade han, i det han pekade på mig; jag skall aldrig våga bära detta hederskors i hans närvaro. Jag hade skyndat mig att genom en åtbörd protestera mot gubbens ord, och Valentine hade, medan han talade, häftigt fattat honom 1 armen, för att förmå honom att tiga. Kejaren skakade hufvudet. — Det vore mig omöjligt, sade han, att på ett värdigt sätt belöna alla denna dagens bjeltar... Jag tackar er, min herre, fortfor han, i det han såg mig i ansigtet. Ni har gifvit ett godt föredöme... och jag skall icke glömma er. Emellertid måste ni nu bereda er att lemna Maizieres. Valentine spratt till; kejsaren märkte detta och det tycktes nästan ba varit hans mening att framkalla en rörelse i den unga qvinnang själ. Efter ett ögonblicks tystrad återtog han — Ni skall begifva er utaf till Troyeg.. ) Abb6 Henriot (eller Henrion) dog år 1881 såsom kyrkoherde i Bercenay-le-Hayer. I anledning af den ynnest, kejsaren visat honom med afseende på hans deltagande i slaget vid Brienne, föll hag under restaurationen i onåd. Vid hvilken tid ham flyttado från Maizidros. kan jag ej upplysa